Sankt Andreasafton!

Den 13de december firar ukrainare Sankt Andreasafton!

Sankt Andreasafton anses vara den största helgen före Nytt År och har firats sedan Kyivan Rus tid. Aposteln Andreas var först lärjunge till Johannes Döparen innan han hörde Jesus predikan.

Och när Adreas kallades av Jesus, blev han hans första lärjunge. Andreas åkte på många missionsresor och reste bland annat genom Skytien. När han gick uppför Dnipro, besteg Andreas Dnipros klipporna och välsignade de områden som låg framför honom. Därför anses den helige aposteln Andreas vara Ukrainas skyddshelgon och har varit vördad av vårt folk sedan urminnes tider.

Sankt Andreasafton är en av de högtider där kristendom och hedendom sammanflätas, så det andra namnet på denna högtid är Kalyta. Det runda rituella brödet, som bakas denna dag, kallas på samma sätt och betraktas som en symbol för solen och oändligheten.

Kalyta (kalata, malamai), som har sina rötter i hedendomen, bakades före vintersolståndet och just därför påminner dess form om solen.

På Sankt Andreasafton ordnade man traditionellt så kallade kvällsfester, där ogifta killar och tjejer från hela byn samlades.

Vårt team delar med sig av receptet på kalyta.

För att baka riktig kalyta tar vi:

• 3 glas mjöl

• 12 skedar mjölk eller vassle

• 2 ägg (en av dem går i degen)

• 3 skedar vallmofrön (de borde ångas i förväg, precis som russin)

• 1 glas socker (lite mindre än ett fullt glas)

• 3 skedar olja

• nötter

• 1 tesked bakpulver (som man blandar med lite vinäger och låter den verka i en stund)

• 3 skedar honung (om honungen är för fast kan den spädas i vassle)

• kanel, vanillin

Observera att man tar tre av nästan alla ingredienser, för i rituella rätter har antalet ingredienser en magisk betydelse. Då knådar man degen. Man kan även tillsätta mjöl så att degen inte blir rinnig. Man kavlar ut degen så att den blir cirka en och en halv centimeter tjock. Efter det gör man ett hål i mitten med hjälp av ett glas, och skär bort degen på utsidorna genom att pressa på den med ett grytlock. Av den bortskurna degen brukar man traditionellt skapa 8 stjärnor som man dekorerar kalyta med. Pensla kalytan med ägg och strö nötter över den. Dessutom, strö vallmofrön över stjärnorna på kalytan och baka den. Ibland penslas kalytan med honung som bin samlat in ("Guds flugor" som man också kallar dem) så att livet av den som smakar blir sött och lyckligt.

Tjejer spår på Sankt Andreasafton

Natten mellan den 12:e och den 13:e december på Sankt Andreasafton höll tjejerna på med spådomar.

Efter högtiden av Jesu Dop började vinterbröllopssäsongen, så de som ännu inte hade partner kunde träffa sin kärlek på kvällsfester som ordnades på Sankt Andreasafton.

Förutom kalyta bakade man också pampushkas, eller balabushkas (ungefär som bullar eller munkar). Man lade dem under bänken i huset och lät hunden komma in. Den tjej vars pampushka hunden åt först, skulle också gifta sig först. Istället för pampushkas kunde man också använda varenyky (ungefär som klimpar eller dumplings), och istället för en hund kunde man låta en katt komma in. Om den katten eller hunden drog klimpen till ett hörn innan den åt den, skulle flickan gifta sig och åka långt hemifrån.

Dessutom, samlades tjejerna och satte sina stövlar i rad och ordnade om dem växelvis en efter en från bänken till tröskeln. Den tjej vars stövel nådde tröskel först, skulle vara den första att gifta sig.

Man spådde också på ved. Först skickade man en tjej efter ved. Hon skulle ta en handfull ved på måfå och, när hon kom hem, skulle man räkna om antalet var jämnt (parne) eller udda (neparne). Om antalet var jämnt (parne), skulle hon också träffa sin man och vara i par i nytt år.

Att bita i kalyta

När killarna kom in i huset ordnade de olika roliga aktiviteter: lekar, danser och bitande av kalyta. Idén av den sista aktiviteten är att den runda kalytan knyts med ett band till en svoloka (en lång pinne), som hölls av den så kallade Kalytynskyj. Kalytynskyi som vaktade kalyta kunde också hålla en trasa täckt av sot i sin andra hand, som han försökte smeta alla som försökte bita kalyta med. Ibland hjälpte en skrivare honom med detta.

Den som vågade bita kalyta, sadlade en kotsyuba och blev herr Kotsyubinsky eller kocherha och då blev man herr eller fru Kocherzhynsky. Både kotsyba och kocherha betyder eldgaffel på svenska. Efter att man hade gjort detta, hoppade man till Kalytynskyj och hade en skämtfull dialog med honom. Killar och tjejer som närmade sig kalytan, skulle hoppa upp och bita den. Men för att de skulle få göra detta, skulle de först lösa en gåta, säga högt en tungvrickare eller dansa som en kanin. Och den som bet i kalytan, skulle definitivt gifta sig inom ett år.

Det finns många andra intressanta traditioner och spådomar som unga människor höll på med på kvällsfester.

Även idag firar ukrainare Sankt Andreasafton. Naturligtvis har vi en annan inställning till ritualer idag eftersom världssyn har förändrats, men det är detta som förenar oss och visar helheten av våra traditioner.

Gå med i firandet och dela den här artikeln med era vänner och kollegor.

Glad Andreasafton!